Vi vill nå ut till alla

Mycket av den politik som förs idag påverkar personer som är hitflyttade från andra länder. Idag kan inte en person som har släkt och vänner utomlands prata med dem utan att löpa risk att bli avlyssnad. Detta gäller oavsett om det är genom Skype, mail, telefonsamtal eller sms. Varje person som vill hålla kontakten med familjen ses som en potentiell terrorist.

Vi i Piratpartiet vill inte att det ska vara så. Vi vill inte heller att en person som har släkt utomlands ska ha andra villkor att kunna hålla kontakten med dem än en person med släkt inom landet.

Det finns otroligt många människor idag som inte är medvetna om detta, folk som inte pratar Svenska, inte kan läsa Svenska tidningar eller själva aktivt letar rätt på översatta texter om allt som sker i svensk politik. Därför har jag bestämt mig för att starta en kampanj som går ut på att nå ut till dessa människor och förklara vad som är essensen i Piratpartiets politik. Vad det är som negativt påverkar just personer med släkt och familj utomlands med politiken som förs idag och vad Piratpartiet ska göra för motverka att sådana förändringar sker.

Nu har jag startat en kampanj för att upplysa människor på deras eget språk om Piratpartiets politik. Jag ska försöka få den att nå ut till så många som möjligt och förhoppningsvis så sprids den vidare utåt. Förhoppningsvis blir lite affischer utprintade och uppsatta lite varstans. Om ni är nyfikna är ni varmt välkomna att besöka hemsidan: vote.piratpartiet.se och får gärna hjälpa till att översätta och sprida till andra som kan översätta.

Förmyndarna över ungdomarnas åsikter

Det har varit en lång och intensiv vecka för mig nu i Almedalen. Jag har främst flängt runt på olika seminarier och representerat Piratpartiet och Ung Pirats syn och åsikter. Jag har sett alla partiledares utom KDs tal och fokus i år har varit mycket på de mer utsatta personerna i samhället. Det har pratats mycket om ungdomsarbetslöshet och hur man ska kunna få in ungdomar i samhället.

Min fråga till samtliga politiker är, om ni vill få ungdomar att känna sig delaktiga i samhället och ha möjlighet att känna hopp inför sin framtid, varför är de totalt uteslutna ur all politik? Varför har inte de rätt att få sin röst hörd? Och om de faktiskt lyckas höras, varför lyssnar ingen på dem?

Jag har tröttnat på att höra politiker prata om att de tycker framtiden för mig är viktig. Jag har tröttnat på att lyssna på när de förklarar deras planer för hur vi ska kunna bli delaktiga i samhällets urverk. För att jag ska vilja lyssna på dem kräver jag att de lyssnar på mig först. På oss först. Vi som idag inte får vår röst hörd.

Om ungdomsarbetlösheten idag är så hög undrar jag varför det inte är ungdomarnas förslag och ideér kring hur vi ska motverka detta som lyssnas på? Vi vet bäst själva hur vi vill att vår arbetsmarknad ska se ut och vilka arbeten som är värda att satsa på för att ungdomar ska få plats. Om man lyssnade mer på ungdomar så kanske man skulle kunna bygga ett samhälle som faktiskt är anpassat och fungerar för dem. Om man lyssnade på oss så kanske det skulle bli förändringar som vi faktiskt vill se.

Problemet med politiken som berör ungdomar idag är att politiker ser sig som förmyndare över alla upp till 25. Men ganska tydligt är att ungdomar själva har starka åsikter kring politik och vet vilken framtid de vill ha. Och det man får höra från politikerna är att man inte är mogna nog och att åsikterna är oseriösa. Ofta ses Piratpartiet som ett oseriöst parti och av ett sammanträffande är det också det partiet som har sin styrka hos ungdomar. Är större delen av ungdomarna är inkapabla att välja framtid, eller tyder det på att dagens politiker inte förstår de frågor som ligger ungdomar närmast?

Jag tror att svaret på det är självklart för oss ungdomar, men de etablerade politikerna verkar ha en annan åsikt. Är man över 18 år så gills man som vuxen med rätt att framföra sin röst. Men för politikerna är man fortfarande barn. När man har gått ut gymnasiet är man 18-19 år gammal, om man studerar vidare direkt på högskolan är man kanske runt 22 år när man går ut. Det är dem man pratar om att de inte har jobb när de har studerat klart – men vart är 22-åringarna i politiken?

Om man vill att ungdomar ska kunna vara med och påverka politiken på riktigt är Piratpartiet idag det enda alternativet. Jag har som 19-åring potentiella möjligheter att sitta i riksdagen i höst, vilket annat parti kan skryta med att de ger sina unga så stort förtroende?