23
April

En simpel svår uppgift – göra en hemsida

Jag läser just nu en kurs i interaktiv design och hur man ska arbeta med design för att göra den simpel, tilltalande och målgruppsanpassad. En av de stora uppgifterna i kursen är att designa en hemsida för ett fiktivt hotell, lite roligt är att även en av mina uppgifter i jobbet just nu att arbeta fram en hemsida för Amelia. I min kurs är det inte designen i sig är inte det som är det svåra, utan hur man arbetar sig fram till den och motiverar den. Något jag även försöker tänka på när jag gör samma sak i arbetet.

När man skapar en hemsida bör man inrikta sig på en väldigt specifik målgrupp. Även om det inte betyder att andra än din målgruppen kan gå in och titta, bör själva sidan ha en specifik som den faktiskt riktar sig till. Tidigare har jag ändrat och designat hemsidor utifrån vad jag har tyckt varit tilltalande, det språket jag trivs att använda och de bilder som jag tycker är vackra och oftast valt bland sådana jag tagit själv. Men med den uppgift vi arbetar på nu har vi börjat i andra änden, inte att fokusera på det som designern tycker är fint tan ur ett perspektiv från den som sedan ska använda designen. Istället för att bara anta vissa stereotyper, har vi försökt skapa verkliga personer och tänka oss in i deras förväntningar av en design och deras sätt att tänka kring den.

Det fanns ett roligt exempel i min kurslitteratur där en designer hade skapat två olika versioner av textprogramsknappar, en för män och en för kvinnor, där man kan välja typsnitt, typstorlek och liknande. I den för män var saker placerade i rader med en fyrkantig ram runtomkring, medan den för kvinnor var rund och knapparna var formade som bågar. Han motiverade det med att kvinnor tyckte bättre om runda och vågiga saker med mer annorlunda design, vilket visade sig vara helt fel. Alla som fick testa de olika versionerna föredrog den tidigare, troligen eftersom designern inte hade försökt sätta sig in den kvinnliga målgruppen och matcha deras faktiska behov medan han visste vilka förväntningar han själv skulle ha på textprogramsknappar och därmed kunde designa för den målguppen han själv identifierade sig med.

För att undvika liknande misstag i vårt arbete har vi arbetat med  ett flertal olika karaktärer som ryms i vår målgrupp, satt oss in i deras vardag, internetvanor och personligheter, för att försöka förstå hur de vill interagera med en design. Vi har även arbetat med hur man ska tänka kring menyer, ska de vara djupa, breda, ska den bara ha en global meny eller även lokala menyer, vilken information ska man placera under vilka flikar och varför? De djupa menyerna är bra om man har mycket information på en hemsida. Se till exempel Skatteverkets sida som inte har en speciellt bred meny med bara 5 alternativ på den globala, men en ganska djup med många underalternativ och under de underalternativen finns ytterligare några till. Det gör en sida mer svårmanövrerad, och det blir mycket viktigt med grupperingen,  så att man vet vilka steg man ska ta för att nå just det man söker. Om man istället kollar på Norweigans hemsida, så har de en väldigt bred meny, 9 alternativ med vitt på rött, så finns det ytterligare 7 alternativ ovanför i svart om man räknar bort språkvals knappen. Det gör att det blir svårare att få en överblick över vad man ska klicka på, och under vilken flik man hittar det man söker. Det krävs ibland ett övervägande om man ska ha en sökruta på sidan för att det ska gå lätt att hitta bland informationen, eller om det kanske behövs en virituell agent som Anna  för att hjälpa en få svar på frågor snabbt.

När man bestämt sig för vilka som är målgruppen, vilken ton man ska ha, hur de vill att sidan ska se ut, om den ska vara grund, bred eller global och vilka färger och bildtyper man ska använda sig av på sidan för att locka målgruppen, dessutom vilka sorts känslor sidan ska tilltala, det logiska, känslomässiga eller impulsiva så börjar det bli dags för designen. Där får man hitta inspirationskällor, klippa klistra, hitta bilder som stämmer på känslorna man vill förmedla och göra ett collage av allt. Och framförallt försöka arbeta i ett medium där du inte är låst, inte börja med koden utan låta det vara det sista som händer, utan använda program eller bara handskisser för att fritt kunna komma med tankar och designförslag. Tillslut, när den processen är klar, så är det dags att göra sidan. Designen blir alltså på sätt och vis det sista du gör när du designar.

 

2 comments

27
March

Läs med ett kritiskt öga

Vi nås varje dag av tusentals budskap i olika former. Journalister, bloggare, twittrare, företag, organisationer, även vänner och bekanta, sänder varje sekund ut nya tankar, idéer och åsikter om saker som sker runtomkring dem. De delar med sig av facebookuppdateringar och retweetar saker de finner intressant och läsvärt för andra. Med hjälp av dessa medium kan både viktig och mindre viktig information spridas som en löpeld över nätet och nå miljontals människor på bara några få timmar. Mitt i detta höga informationstryck pressandes från alla håll och kanter kan man dock fråga sig vad av allt detta som är relevant, men framförallt, hur mycket av det vi hör och ser varje dag är sant?

Det är en fors av information som flödar genom olika kanaler på nätet. Allt för ofta accepteras information som en sanning och sprids vidare utan en egentlig analys av sanningshalten i meddelandet. Något som både kan och har resulterat i att oskyldiga personer blivit utpekade och utmålade för något som inte de har med att göra. Ett färskt exempel är den mediastorm som uppkom i samband med nyheten att en liten pojke blev lämnad ensam utanför en innebandyarena av sin pappa som motiverade det med att han kunde gå hem då han spelat så dåligt. Nyheten kom ursprungligen från en bloggpost, där en vän till tränaren som hittat pojken och fått historian berättad för sig, skrev ett långt argt inlägg om hur bedrövligt pappan behandlat pojken. TT lyckades få tag i tränaren för kommentar: ”Jag har hållit på med ungar inom idrotten i 25 år och har aldrig varit med om maken” och nyheten resulterade i ett mediadrev mot både pappan och den utpekade innebandyklubben.

Nyheten blev en artikelserie på SvD, Expressen skrev om det, Sveriges Radio pratade om det, det sändes ett inslag i SVT-rapport, det blev en bloggstorm kring händelsen och en jakt på att identifiera pappan startade på Flashback. Frågan är dock, hur mycket sanning låg bakom denna händelse? Det har nu uppdagats att det antingen handlar om två olika pojkar, eller troligare, att det hela var ett stort missförstånd. Pappan som blivit utpekad och hatad över hela nät- och mediasverige för något han inte gjort, var ett resultat av medias hets kring scoop nyheter. Något annat som spridits som en löpeld över nätet är kampanjen Kony 2012, som först efter att flera miljoner kollat på videon fått en kritisk granskning och där det först nu finns de som ifrågasätter projektets trovärdighet.

Att internet är ett fantastiskt redskap att sprida engagemang och lyfta viktiga saker behöver inte ifrågasättas. Det som behöver ifrågasättas är att vi sprider först och granskar sen, när den eventuella skadan redan är skedd. Källkritik måste därför bli en större del av vår vardag på nätet. Det är viktigt att var och en tar sitt ansvar och ifrågasätter innan de sprider information vidare. Frågan är om var man har den kompetens som krävs för att kunna filtrera och ifrågasätta all den information som når oss varje vaken minut. Sanningsfiltreringen av information reduceras markant när många i god tro och vilja sprider information som de själva inte har analyserat eller kritiskt granskat och blir därmed själva en del av den nedåtgående spiralen. När till och med journalister, som är utbildade på att kritiskt granska information och källor inte klarar av den uppgiften, hur ska då en vanlig person kunna axla den uppgiften?

För att undvika granskningsmissar är det viktigt att barn och ungdomar tidigt blir utbildade i hur man granskar information på nätet och i media på ett kritiskt sätt. Att ”wikipedia inte fungerar som källa” inte är tillräcklig utbildning i källkritik på nätet känns ganska uppenbar, källkritik i dagens utbildning bör sträcka sig mycket längre. Information och internet samt att kritiskt tänkande måste bli en större del av utbildningen och fler lärare bör ha det som sitt specifika ämne. När var och varannan bloggare ser sig själv som en privat journalist är det också viktigt att veta vilket ansvar det medför. Var kritisk, våga ifrågasätta.

———————-

Debattartikeln jag skrev som avslutning på retorikkursen för två veckor sedan. Tanken sprang från en diskussion jag hade under en visning på Helsingborgs Dagblad med ett gäng från Tweetuphbg som var intressant och givande och det kändes roligt att skriva debattartikeln kring det ämnet och diskutera de åsikter som dök upp. Eftersom jag inte ville fastna i urkund så jag har inte kunnat lägga upp den tidigare.

 

1 comment

23
March

En vecka klokare

Veckan som passerat har varit väldigt intressant med många olika människor, möten och platser. Att följa en parlamentariker och se vad de faktiskt gör har gjort att man fått ett nytt perspektiv på hur det egentligen går till i beslutsprocesser och fått en att inse hur ovetande man egentligen är om vilket arbete som ligger bakom varje beslut. Det är otaliga timmar av möten, diskussioner och texter som skickas fram och tillbaka i en halv oändlighet innan man faktiskt kommer fram till något definitivt. En av de mest givande sakerna under veckan för min del var en föreläsning av Facebook om hur politiker kan använda plattformen i sitt dagliga arbete. De pratade om hur man kan använda timeline för att skapa en historia om politikern ifråga, och hur man bör behandla kommentarer, personer och liknande på sina sidor för att skapa ett positivt debattklimat. När föreläsaren frågade hur många som använde facebook som en del i sitt politiska arbete räckte majoriteten upp händerna, och alla hade sin egen facebooksida. Man inser att sociala medier blir en allt viktigare del i det politiska arbetet oavsett om man är europaparlamentariker eller assistent.

Större delen av min vistelse har gått ut på att filma för framtida webisodes avsnitt och har samtidigt sakta men säkert lärt av mina misstag. Som att lyssna på inljudet när man spelar in så man inte sedan upptäcker att det är mobilstörningar i det, att högklackat och kofta när man ska filma i trappa och springa upp och ner 5 gånger blir väldigt varmt, och tänka på att det inte går strålande att klippa mellan en tyst miljö och sedan en med mycket bakgrundsljud. Förhoppningen är att slutresultatet ändå blir bra så småningom och eftersom jag inte har arbetat med att producera ljud och bild material på detta sättet tidigare så har jag säkert många blunder kvar att göra, men för varje gång något går fel så blir det också bättre och bättre i framtiden, hoppas jag i alla fall. Jag håller just nu på och försöker göra mig lite mer hemma i mediaproduktionens värld, om ni har några värdefulla tips och idéer så mottages dem alltid tacksamt. Jag vet även nu mera att det finns väldigt många regler att följa i ett parlamentet. För att få lov att filma och fota inuti byggnaderna måste du ha tillstånd från pressavdelningen som ligger i en annan byggnad en bit bort någonstans ner i några korridorer. Tur att det finns hyggliga personer som hjälper en att hitta för att gå vilse är ingen konst i de olika byggnaderna.

Förutom hårt kontorsarbete så finns en och annan ljusglimt i vardagen på parlamentet. Du skulle förmodligen kunna överleva utan att köpa mat då det både finns frukost och lunchseminarier där de brukar servera lite mat och på kvällarna finns mingel med servering av vin av olika slag och ibland något att tugga på till. Då kan man (om man är lite busig) låna med sig ett glas vin upp på kontoret och sedan fortsätta arbeta vidare om man har lust med det. Ett liv utanför parlamentet finns med, vilket jag fick uppleva igår när jag drack öl på Place du Luxe där assistenter, praktikanter och studenter hänger på torsdagar, vilket blir ganska många på samma plats. Jag har nu även testat att äta moul frites, musslor med pommes, vilket man tydligen inte får missa att äta när man är i Belgien och fick även tillfälle att handla på mig lite belgisk öl och choklad innan jag tog flyget hem imorse.

No comments yet

19
March

På plats i Parlamentet

Första dagen i Bryssel och EU-parlamentet är till ända. Jag har konstaterat att jag nog skulle behöva en karta för att hitta runt om jag skulle ha arbetat här. Parlamentet är nämligen en enorm glasbyggnad med otaliga rulltrappor, hissar, gångar, korridorer och foajéer, fullt tillräckligt för att gå vilse. Här finns frisörsalong, kemtvätt och caféer. Det finns även turistbyråer som är till för parlamentariker och deras assistenter om de skulle vilja bekanta sig närmre med Belgien och Bryssel. Som gäst när du går in genom den stora entrén måste du gå igenom en säkerhetskontroll. Assistenter behöver enbart blippa in sig med sina kort genom ett par glasdörrar och parlamentarikerna går på “blå mattan” utan några kontroller.  Kontoret som Amelia sitter i är lite i skymundan, det eftersom hon tillträdde sin plats bara för några månader sedan och hennes konor är inte lika fint som de andra parlamentarikernas som har suttit här sedan valet. Det är ett ganska enkelt kontorsrum med ett skrivbord och ett par stolar och ligger i anslutning till assistenternas kontor med en dörr emellan.

Dagen har varit ganska lugn då de flesta parlamentariker först dyker upp imorgon. Jag har fått en rundvisning bland olika rum, korridorer och olika platser där personer i parlamentet samlas men har främst spenderat dagen på Amelias kontor, i sällskap med Mattias Bjärnemalm, Amelias kanslichef samt Julien som är assistent med ansvar för ITRE-utskottet. Jag har inte fotograferat så jättemycket, men det kommer nog bli en hel del mer under veckan. Imorgon kommer Amelia dyka upp här, och det kommer förmodligen vara en del saker som ska fixas och diskuteras. Förhoppningsvis kommer jag även då igång med skrivandet på Amelias hemsida, och får upp en liten presentation av mig där. 

3 comments

17
March

E-sport SM bakom kulisserna

Ibland får man lite oväntade uppdrag. Den här dagen är ett utmärkt exempel på det. Både idag och igår har jag nämligen varit kameraoperatör för e-sport SM i Malmö där tävlingarna sänds i en livestream med försnack, gäster och kommentatorer.  Även om min uppgift var att sköta kameran har jag även sminkat, fixat med belysning och handlat mat. Det är faktiskt första gången jag arbetar i en livesändning, jag är egentligen stillbildsfotograf och har inte arbetat med rörlig bild på det sättet tidigare. Men, varje gång ska vara en första och det har varit både en intressant och lärorik upplevelse. Hur stort eller litet event det är så är proceduren att få upp en livesändning ganska omständig.

Vi har arbetat i en studio med ett tre kamerasystem, vilket innebär att vi har 3 olika kameror, en fast en semi fast och en rullbar kamera som täcker upp olika vinklar. Vi klippte mellan dem och in game, alltså screen capture när spelarna är igång. En direktsändning är lite av ett kaos. I  öronen hör man folk ropa till varandra och det gäller att sålla ut det som är relevant och vara snabb när du får ett kommando, vilket inte är så lätt alla gånger. Det blir lätt missar, någon gör fel, folk blir irriterade och det kan bli teknikstrul som gör att man får göra nödlösningar som att låta ett schema stå i loop ett par minuter innan man lyckas lista ut vad det är som händer. Det som är kul att se är att hur irriterade folk än blir på varandra under tagning så brukar man vara överens igen så fort tempot lugnat ner sig och det går att andas igen.

Det finns dock flera saker jag lärt mig:

  • Gå igenom schema tillsammans innan start så alla är medvetna om vad som sker och eventuella ändringar.
  • Kolla att alla hör varandra i mikrofonerna ordentligt, det är inte kul att mitt i sändning inse att man bara hör hälften av arbetarna.
  • Kolla vitbalansen och att det stämmer kamerorna emellan om man har flera, det är inte alltid default är likadant om det är olika kamerasorter som körs.
  • Arbeta med små medel för att göra stora intryck. Få djup i bilden, se till att bakgrunden är tilltalande och med de lamporna man använder passa sig för skuggor och liknande.
  • Vissa saker som inte ser bra ut i verkligheten ser bra ut i bild och vise versa, det är viktigt att ha tid att testa bakgrund och ljus innan sändning och hur det uppfattas i kamera.
  • Var medveten om att alla inte har en mikrofon och kameravana, berätta för dem hur upplägget ser ut, vart de ska kolla och hur de ska hålla mikrofonen för att ljudet ska bli bra.
  • Ibland går saker fel, gör dem det, fixa, och andas ut och försök släppa eventuell irritation med en gång och ta upp det efter sändning om det fortfarande känns viktigt.
  • Sist men inte minst. Mat. Det är både tröttsamt och slitsamt att arbeta och när man håller på med någon form av produktion som kräver konstant aktivitet kan det vara bra att redan i början av dagen försöka planera in när man ska äta och även planera in tiden det tar att skaffa maten. Dröjer det för länge innan folk får äta blir det lätt tråkiga små misstag och det skapas lätt onödig irritation.

Well, det har varit en jättekul helg och jag hoppas att jag får mycket nytta av lärdomarna inför nästa projekt. Tack Jonas som lite random frågade mig om jag vill hjälpa till och tack till alla casters, gamers, hosten sockan och de som jag arbetade med bakom kulisserna. Det var kul att lära känna er och vi ses förhoppningsvis igen!

 

No comments yet

13
March

Numera kommunikatör

För er som inte redan vet det, så har jag fått ett nytt jobb! Igår började jag arbetar som kommunikatör för Amelia Andersdotter på halvtid. Amelia är en av de nyaste parlamentarikerna i EU, då hon efter att Lissabonfördragets förändringar genomförts äntligen fick sin plats i Europaparlamentet och är nu en av två representanter för Piratpartiet. Eftersom jag inte hunnit sätta igång med arbetet ordentligt än så vet jag ännu inte helt vad som kommer vara mina vardagliga sysslor. Men jag kommer bl a arbeta med pressmeddelanden, webisodes, uppdatera websideinnehåll och annat smått och gott. Jag kommer så småningom hålla hus i Malmö men kontorsplats är ännu inte bestämt. Mitt första uppdrag har blivit att köpa med mig Skånskt kaffe när jag nästa vecka åker på besök till Bryssel, den essentiella delen i vänlig arbetsmiljö antar jag, vi vet alla hur det går utan gott kaffe!  I Bryssel kommer jag till stor del vistas i EU-parlamentetts byggnader och kommer få en introduktion i mitt arbete med Amelia och jag kommer ta mycket bilder och förhoppningsvis kunna uppdatera er om vad jag gör och hur det går. Jag kommer fortsätta ha en icke politiskt vinklad blogg men kommer berätta om vad jag gör i arbetet  för Amelia med tankar och åsikter om olika projekt. Min blogg kommer förhoppningsvis ge nyfikna en insikt om hur det är att börja arbeta som kommunikatör och de problem och utmaningar man kan möta i sitt vardagliga arbete. Och undrar ni något om mitt arbete eller om mig så är ni varmt välkomna att fråga frågor!

 

2 comments

17
February

Ett hyllningstal

Fick i uppgift på min retorikkurs att skriva ett hyllningstal på 3 minuter som skulle framföras idag. Blev ganska nöjd och tänkte att ni kunde få ta del av det. Trevlig läsning!

——————-

Det finns få som kan skryta om att de skapat både uppror och fred. Det finns ännu färre som kan skryta om att de faktiskt förändrat världen. Men det finns nog bara en som är en del av alla våras liv, och många miljoners till.

Det började som ett militärt forskningsprojekt i USA. Redan i fosterstadiet hade man höga förväntningar på det som skulle komma, och i slutet av 1980-talet föddes det efterlängtade på riktigt. Bara 10-år gammal så fick det många beundrare. De fanns de som startade upp företag i dess namn och satsade på att dra in stora pengar på det som räddaren förväntades åstadkomma under sin uppväxt. Men pressen blev för stor, i slutet på 90-talet sprack den skyddande bubblan, det var dags att möta den hårda verkligheten. Men trots de motgångar som kom fortsatte det växa sig större och större för att idag, inte ännu färdigvuxen, vara något av det största vi sett. Internet.

Förutom att Internet öppnar upp möjligheter för hundratusentals människor varje dag så är det även en av moderna samhällets största demokratiska grundpelare. Tack vare vännen Wikileaks kan vi granska vad våra valda makthavare gör bakom kulliserna. Det är till stor hjälp av medarbetaren Twitter som vi ser den Arabiska våren, vars resultat ännu inte är säkert, men som vi hoppas är till det bättre. Det är även Internet vi kan tacka för små vardagliga saker, som att vi genom samlingen av ansikten i en bok kan få kontakt med människor vi känner över hela världen.

Men det finns en hel del hot. Onda makthavare som vill begränsa och censurera Internets kamp för fri kommunikation. Personer som hittar ursäkter för att stänga ute och begränsa kontakten mellan nätverket och enskilda personer. För att hindra att något händer finns det många som försöker skydda nätet. Det finns t ex anonyma grupper som agerar livvakter och arbetar för att röja undan alla hotbilder. Men det finns även vanliga dödliga, som varje dag jobbar för att det ska få existera fritt och leva sitt liv i fred. Och det är tack vare den starka viljan hos just Internet som alla dessa personer håller samman, och jobbar för en bättre värld. Det är inte bara världens mest centrala frihetskämpe, det är en del av allas liv och har nog flest beundrare i världen. Tack Internet, för att du finns och fortsätter arbeta på bli det största vi någonsin sett.

 

No comments yet

13
February

Tack för att du tänkte betala din TV-avgift

För inte allt för länge sedan ringde Radiotjänst upp mig. Sedan tidigare vet jag att de kan vara ganska otrevliga i telefon, men jag ansträngde mig för att hålla en trevlig ton när representanten presenterade sig. Det är trots allt inte försäljarna som ringer man ska bli sur på har jag försökt intala mig själv, de försöker bara sköta sitt jobb. Kvinnan i telefonen börjar samtalet:  ”Jag ringer eftersom du har adressändrat. Till vem ska jag skicka tv-avgiften?”. Lite ställd förklarar jag att jag inte har någon TV, jag bor trots allt i en ganska liten studentlägenhet och har inget större behov av att fylla halva den med en skärm. Hon frågar om jag har boxer eller någon TV-kort och jag förklarar återigen att jag inte har någon TV eller TV-mottagare i min lägenhet, den enda TV jag har tillgång till finns i korridorens gemensamma sällskapsrum. Med skämtsam ton säger jag att man får hoppas att hyresvärden betalar TV-avgift för den. Ni kan förstå min förvåning när det ett par dagar senare dimper en räkning ner i min brevlåda ” Vi har tagit emot en anmälan om tv-innehav och har beslutat att sända en faktura enligt lag (1989:41) om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst”. Jag ringer upp Radiotjänst och har svårt att hålla en trevlig ton efter att behövt sitta i telefonkö i 20 minuter. Jag spelar in samtalet för att denna gången kunna styrka vad jag sagt och frågar varför jag har en räkning från dem i min brevlåda. Kvinnan i telefonen läser upp de anteckningarna som skrevs ner från förra samtalet: “Du säger att det finns TV och säger att hyresvärden står för TV-avgiften. Förklarar att TV-avgiften kan inte ingå i hyran, och startar därför upp en TV-avgift i Tess namn från dagens datum”.

Här någonstans börjar vi nå det som är intressant. Trots att jag inte har läst kommunikation länge vet jag att en av de mest essentiella saker i modern kommunikation är undvika envägskommunikation och arbeta med att föra dialog med sina kunder. De flesta har hört uttryck som “kunder har alltid rätt” och “sätt kunderna först” och man kan tycka att de flesta borde reflektera över de uttrycken i kommunikationen med kunder. Kunder är idag nämligen inte bara konsumenter, utan även företagens reklamspridare. Allt fler marknadsföringskampanjer går ut på att få kunderna att själva sprida reklamen, se på t ex facebook där företag ber dig gilla, dela, och kommentera deras inlägg för att du ska få vinna deras produkt som pris. Det handlar inte längre bara om att ha längst reklam på TV4 utan om att få rätt personer att sprida ordet om din produkt och få andra kunder att söka upp dig. När jag då får reda på att ett företag både förvränger det jag säger och inte för dialog med mig blir jag både stött och arg. Någon förklaring som telefonisten enligt anteckningarna påstås ha gett mig om att TV-avgiften fick jag aldrig. Hela situationen hade enkelt kunnat undvikas genom att hon faktiskt hade förklarat att hyresvärden inte kan stå för TV-avgiften, och jag hade då enkelt kunnat svara att hon missförstått mig och att jag (trots att jag redan sagt det flera gånger) inte har en TV utan att det finns en i ett uppehållsrum i min byggnad. Istället för att lägga 1 minut extra på att konversera med mig tvingas jag spendera 2 timmar på att sitta i telefonkö, prata med olika personer innan jag förstår hur jag ska avanmäla mig från ett TV-innehav som jag från första början inte anmält mig till. Efter mycket argt mail till radiotjänst där jag bestrider fakturan får jag ett nytt brev från radiotjänst. “Radiotjänst i Kiruna AB har tagit emot en anmälan om att du har tv-mottagare. Vi har nu gått igenom ditt ärende och beslutar att du inte ska betala radio- och tv-avgiften”. De har med andra ord beslutat att jag har en TV men att jag inte ska betala för den, inte att de har gjort en felaktig anmälan. Suck.

Jag har fått höra ett flertal olika liknande historier från vänner och bekanta, en fick besök från en kontrollant som frågade om han hade en router, vilket han lite förbryllat svarade ja på, men förklarade för kontrollanten att det inte riktigt var samma sak som en TV. Vissa har fått fakturor i brevlådan utan någon som hellst kontakt med dem, andra har fått samtal sena kvällar med otrevliga representanter. Det är bara att Googla Radiotjänst så kommer diverse arga, och vissa rent hatiska hemsidor och bloggposter kring radiotjänst och deras hantering av kunder upp. Personligen tycker jag det är tråkigt att jag numera har en negativ inställning till dem. Jag tror att oberoende TV och radiokanaler är viktigt för både demokrati och ett brett utbud av underhållning då det troligen bara skulle visas sport på kanalerna om man skulle visa det man tjänar mest på. Men att Radiotjänst är viktigt för demokrati och utbud gör inte att de kan gömma sig bakom en lag och tro att de kan behandla sina kunder illa. De borde, precis som vilket annat företag som hellst, försöka förstå varför folk är så negativt inställda till dem och arbeta på nya, modernare lösningar. De lägger både mycket pengar och energi på kampanjer som “tack för att du betalar din TV-avgift”  varav många är riktigt roliga och gör att man blir glad och vänligt inställd. Att då förstöra hela det intrycket med ilskna och otrevliga telefonsamtal känns både onödigt och tråkigt. För intrycket av ett företag är en samlad bild av de intryck man får, inte bara genom reklam, utan som nämnt tidigare, även genom vänner och bekanta.

Jag ser många olika lösningar på problemet, säkert finns det fler, men ett är att precis som med bredband och telefoni se till att betalar man inte, kan man heller inte komma åt TV-kanalerna. Det istället för att tvinga alla de som har en TV i hushållet, oavsett de ser på den eller inte, betala för den. Man skulle också kunna lägga det på skatten, vilket säkerligen är krångligare att genomföra än vad det låter, men det är trots allt för samhällets bästa att det finns oberoende nyhetsmedium som ger objektiva nyheter, eller som på allmän TV vågar göra satir på samhällsproblem.  Jag är bara en person med tankar och idéer. Om Radiotjänst slutade behandla potentiella kunder som brottslingar och börjar föra dialog med dem skulle säkert hundratals andra tankar kring hur de kan få in pengar och samtidigt få nöjda kunder dyka upp. Att föra dialog med kunder är nog både den bästa, och om man lyssnar på dem, positivaste feedbacken man kan få. Jag har ingen TV och tänker inte betala 2000kr/år för något jag inte har, men det betyder inte att jag inte tänkte göra det i framtiden. Frågan är vad jag tänker nu.

5 comments

11
February

Tillbaka till framtiden

Bloggångest, tentaångest, livsångest. Nu tillbaka bloggandes igen efter mycket om och men! Nu när jag har börjat studera marknadsföring och PR med fokus på det digitala känns det mer aktuellt än någonsin att trilla tillbaka i gamla vanor och spotta ut åsikter om olika saker som dyker upp. Bloggen har fått en nystart för framtida skrivande, komma ifrån en politiskt vinklad blogg, för att nu skriva om det som är aktuellt i min nya bana. Om någon skulle vilja läsa något av det gamla behöver ni inte oroa er, jag har inte tagit bort något, men flyttat den gamla bloggen. Från och med nu kommer det som stå här handla enbart om kommunikation. Well, inte det mest kommunikativa inlägg som start, men någonstans måste man börja för att kunna fortsätta.

No comments yet

     

↑ Back to top