I förrigår, (har haft problem med mitt webhotel och kunde inte lägga upp bloggposten förän nu) kom svd ut med en artikelserie som handlar om nätsex som det så fint heter nu för tiden. Den handlar om att unga tjejer får oönskade sexuella kontaktförsök över nätet och att vissa har blivit utnyttjade sexuellt via nätet.

Jag minns när jag började chatta, jag var runt 8år och började med att chatta på funplanet första gången. De flesta av mina jämnåriga vänner hade inte börjat chatta ännu så msn var inte aktuellt då. Min mamma förklarade för mig att jag inte skulle säga hela mitt namn eller skriva något telefonnummer om jag skulle chatta, och inte heller min adress. Jag fick absolut inte träffa någon som jag chattade med i verkligheten om jag inte hade kompisar med mig och om jag skulle göra det på ett café med massa människor. Personerna kunde nämligen vara helt andra än dem som skrev och om det var någon som sa att han var en kille på 12 så kunde det lika gärna vara någon som var en gammal gubbe.

Då jag snabbt märkte att om man skrev flicka i sitt nick fick man många som skrev till en och om man bara skrev sitt namn så skrev inte någon alls så började jag kalla mig själv ”flickan” på internet. Ganska snart märkte jag dock att de som skrev endast frågade en fråga, och det var om jag var kåt (vilket jag snabbt lärde mig vad det betydde). Jag var nyfiken och tyckte det hela var ganska roligt till en början då jag redan då trollade kanalerna med att säga att jag var 13 och spelade med för att sedan avsluta med att personen ifråga bara var ett puckad snusko och att jag bara ljugit hela tiden.

Tro det eller ej så tog jag inte speciellt illa upp eller råkade ut i några knipor. Jag följde godtroget min mammas ord och lämnade varken ut telefonnummer eller namn till någon. Det hela var bara ren nyfikenhet och jag var fullt medveten om att om jag inte hade lust att fortsätta eller blev rädd, kunde jag bara stänga ner rutan. Jag tröttnade dock ganska snabbt på sådant chattande då det inte gav något vidare intellektuellt utbyte, och drog mig mot andra chattkanaler så småningom.

Jag är glad att min mamma förklarade hur jag ska bete mig på nätet tidigt, men även glad att hon lät mig utforska världen på nätet på egen hand. Det tror jag är viktigt, och alla diskussioner om att begränsa hemsidorna barn kan nå på internet tror jag är både onödigt och hämmande. Barn och ungdomar måste få lov att utforsa sin sexualitet på egen hand, det är inte något fult eller något att skämmas för. Det som är viktigt är dock att man kan göra det på ett sätt som gör att man inte känner sig kränkt eller utnyttjad.

Att få oönskade sexkontakter är givetvis inget som man ska behöva om man inte vill. Lär man sig tidigt hur man ska undvika det om man vill och utforska det säkert om man vill det tror jag att ungdommar kommer känna sig mindre utsatta. Jag hoppas att fler föräldrar vågar låta sina ungdomar utforska nätet och sexualitet på egen hand, men ger dem lite råd på vägen för att de inte ska behöva hamna i situationer de själva inte vill vara i.